Problem nr 1

Nu när jag ändå är igång kan jag lika bra fortsätta..
Tidigare tyckte jag att det var bättre med få nära vänner än flera ytliga sådana. Nu känner jag mig lite tagen på sängen. För nu sitter jag här, medans alla andra är så jävla upptagna. Nu hade det faktiskt inte varit så dumt att ringa en ytlig vän och bara göra något riktigt ytligt. Typ fläta varandras hår eller vad fan man nu kan tänka sig. (Ber på förhand om ursäkt för alla svordomar och eventuella stavfel.)
Det är ju inte det att jag är mobbad eller så, det är bara att jag är otroligt sällskapssjuk. Och vill jag va med någon nu, och det inte är möjligt, så blir jag så himmla deprimerad. Förstår inte varför, antar att det är de jävla hormonerna. Men nu vill jag verkligen bara sticka och shoppa eller nått.
Men saken är egentligen knappast att jag inte har något att göra, nej jag har egentligen tusen olika saker att sysselsätta mig med. Allt från plugg, till städning och söka extra jobb (Jag är student.) Men det känns inte lika lockande i mina öron, även om jag vet att jag kommer vara tvungen att göra allt det i slutet av dagen iallafall. Men bara lite quality time med en vän i några timmar...

Åh suck, det är bara för att alla utom jag har hunnit bli arton och kan gå ut på krogen och ragga. Vilket är lika med telefonnummer, som i sin tur leder till fritidssysselsättning i form av raggning på hemmaplan, låt oss ta det typiska hyra-en-film-och-kramas-framför-tv:n: beteendet som exempel.
Själv är jag lycklig med min pojkvänn, det är inte det detta inlägg handlar om. Utan helt plötsligt är jag andrahandsvalet efter krog-flörten. Och vad säger det om mina få, åh så nära, kompisar?
Grrr... See my problem?