Miss Evil

Surprise, även jag kan tala om att jag är aningen gnällig idag. Så jag vet redan det. Men åååh, jag blir så jävla less på en del folk.
Jag anser att jag själv nästintill alltid låter alla vara med och ser till så att mina vänner inte sitter sysslolösa hemma när jag ska ut eller dyl. Men nu har jag insett att det kvittar hur många gånger du "ger" och låter andra "ta". Kvar finns alltid någon trög jävel som inte fattar att det är dags att dela med sig. För visst, det kanske inte alltid är det lättaste att fixa så att alla blir nöjda när man är en hel grupp, men visst fan försöker man ialalfall. Det är trotsallt ens vänner.
Men nu har jag insett, efter flera års försök och bråk, att personerna är orättvisa, och en del fortsätter (efter x antal tjabb med mig) bara göra om sina misstag. Igen och igen och igen.
Och jag är trött på att alltid agera mamma, den som ska sitta där timmen efteråt och berätta vad de gjorde fel. När ska folk växa upp och inser att "hey, kanske var inte det där ett rättvist beteende"? Jag har kommit fram till att svaret verkar vara aldrig.
Därför har jag nu bestämt att jag ska åter igen bli den bitch jag en gång var, får då fanns det iallafall ingen som trodde att de kunde dalta med mig. Nu när jag försöker vara snäll och ha med alla i gruppen, då verkar folk missta mig för en för snäll person (vilket är sooo wrong) och när jag sedan upptäcker att de inte gör samma sak, då blir jag sur istället och förklarar för dem att jag tyckte de agerade fel. Mister folk sin respekt för en person som alltid försöker vara snäll? (Inte för att jag säger att jag alltid är snäll, men you get the picture..)
Men nu, nu vettefan hur jag ska kunna ändra alla människor i världen så att de blir lika perfekta som jag.

Problem nr 1

Nu när jag ändå är igång kan jag lika bra fortsätta..
Tidigare tyckte jag att det var bättre med få nära vänner än flera ytliga sådana. Nu känner jag mig lite tagen på sängen. För nu sitter jag här, medans alla andra är så jävla upptagna. Nu hade det faktiskt inte varit så dumt att ringa en ytlig vän och bara göra något riktigt ytligt. Typ fläta varandras hår eller vad fan man nu kan tänka sig. (Ber på förhand om ursäkt för alla svordomar och eventuella stavfel.)
Det är ju inte det att jag är mobbad eller så, det är bara att jag är otroligt sällskapssjuk. Och vill jag va med någon nu, och det inte är möjligt, så blir jag så himmla deprimerad. Förstår inte varför, antar att det är de jävla hormonerna. Men nu vill jag verkligen bara sticka och shoppa eller nått.
Men saken är egentligen knappast att jag inte har något att göra, nej jag har egentligen tusen olika saker att sysselsätta mig med. Allt från plugg, till städning och söka extra jobb (Jag är student.) Men det känns inte lika lockande i mina öron, även om jag vet att jag kommer vara tvungen att göra allt det i slutet av dagen iallafall. Men bara lite quality time med en vän i några timmar...

Åh suck, det är bara för att alla utom jag har hunnit bli arton och kan gå ut på krogen och ragga. Vilket är lika med telefonnummer, som i sin tur leder till fritidssysselsättning i form av raggning på hemmaplan, låt oss ta det typiska hyra-en-film-och-kramas-framför-tv:n: beteendet som exempel.
Själv är jag lycklig med min pojkvänn, det är inte det detta inlägg handlar om. Utan helt plötsligt är jag andrahandsvalet efter krog-flörten. Och vad säger det om mina få, åh så nära, kompisar?
Grrr... See my problem?

My first

Detta är mitt första inlägg...
Antar att det ska repressentera min blogg och låta sådär mystiskt och fabulous så att ni kommer att komma tillbaka hit. Men sorry, mitt huvud är tomt. Kan bara säga/förvarna om att detta kommer fungera som en sorts dagbok. Ibland en väldigt personlig, och ibland en väldigt aggressiv och gnällig sådan. Detta för att jag behöver ha något ställe att skriva av mig på. Och eftersom jag nu har heavy skrivkramp i min hand efter att skrivit för hand i x antal år, tyckte jag att det var dags att ta tag i saker och ting och bli lite modernare..
Så här skriver jag om allt mellan himmel och jord. Dels för att jag ibland kanske vill ha era råd om saker och ting, och dels bara för att jag ibland behöver våldgästa något med alla mina yra tankar. För jag är både en grubblare och en tänkare - and that's not what I call a good combo...
(Och ja, jag har en förkärlel för Victoria Silvstedt svengelska.)