Förvirrad

Så jag har tagit uppehåll med min pojkvänn. Dagen då vi firade 14 månader bestämde vi att det var dags att vi tog ett tag ifrån varandra. Vi skulle ta ett uppehåll i en månad. Nu har det gått tre veckor. Det känns faktiskt förvånandsvärt bra utan honom, vilket jag måsterkänna att jag fasar lite för att skriva. Fast jag börjar vänja mig nu - jag tycks ha sagt de så pass många gånger nu att jag börjar vänja mig.
Faktum är att jag har nästintill bestämt mig att jag vill vara singel. Om det är för att jag vill ha andra eller bara ha möjlighet att få andra är ju en sak för sig.
Det är lite konstigt, för jag har liskom börjat tänka på andra nu. Och jag finner det faktiskt lättare att fantisera om mig tillsammans med dem än mig med min pojkvänn. Kanske är det för att jag redan vet hur ett liv med min pojkvänn är, och för att jag saker nya, spännande saker - det vet jag inte. Antar att det är det jag känner mig redo för att ta reda på nu.

Saken jag vill beklaga mig för har egentligen inte särskillt mycket att göra med vad skrev ovan - elelr så har den alltingatt göra med vad jag skrev. Kan inte riktigt bestämma mig faktiskt.
Det var ialalfall så att jag har börjat på en "hang up" på en kille, som inte är min pojkvänn då vill säga. Det är ju inget brott, speciellt inte med tanka på att läget är som det är nu. Men det är ju knappast så att jag har fallit för den här andra.
Låt oss kolla min pojkvänn för P (som i pojkvänn) och den andra M (för mystery elelr något annat töntigt, allt för att ni inte ska relatera till några namn och tro att ni har någon aning om vem jag pratar om)
Häromdan var jag och en del av mina tjejkompisar på myskväll hos några killar. M var där.
Jag har inte gått ut så tydligt med att jag har börjat bli intresserad (hatar egentligen att kalla det för "blivit initresserad av" för det vet jag inte äns om jag är. Men jag ...gillar att kolla på honom. Vill kolla på honom.) av M men jag har berättat det för en utav mina bästa vänner N. N var också med den kvällen.
N känner M bättre än mig eftersom de i princip är grannar. Så hon pratade med honom en del och så, inget mer med det.
Men sen när vi satte igång en film så tycks N, som låg/satt i en säng med mig och kollade på filmen, flytta allt närmare mot M, som sitter i soffan precis bredvid sängen. i nästa sekund så ligger hon där, med nästan halva kroppen utanför sängen, med huvudet på soffans armstöd. Jag blev förvirrad, för den där positionen såg inte allt för bekväm ut.
I nästa ögonblick så siter hon nere på golvet, framför soffan. Och minuterna senare har hon fixat plats i soffan, bredvid M. Vilket inte störde mig jätte mycket eftersom fler hade kommit till sängen nu och vi låg och myste.
Men hela grejen som stör mig är att tillskillnad från vad jag anser att man borde göra / vad jag hade gjort är att försöka rikta M's uppmärksamhet till mig istället för till en själv. Så har jag gjort när hon ex. tyckte att någon såg bra ut och därför antog jag att hon skulle göra likadant.

Sen vet jag att hon är ganska osäker och söker bekräftelser på alla möjliga sätt hon kan få, och jag tycker synd om henne för det.
Måste dra, kommer antaligen fortsätta sen. Men är detta rätt liksom - är det ajg som tolkar situationen fel?